I dag har jag lekt med Elvira. Hon har fått många nya leksaker både på julaftonen och då hon fyllde år i mellandagarna. Just nu är hon mycket förtjust i en manick med djur som låter då man trycker på dem, dessutom finns det knappar med olika melodier. En av melodierna är tydligen bäst för då hon hör den knixar hon på knäna och dansar   och klappar händerna. Det ser så gulligt ut!

Tänk,  Elvira är den enda människan på jorden som klappar i händerna då jag sjunger.  Då mina barn var små sjöng jag ofta för dem och så fort de kunde förmedla sig lät de mig förstå att det lät för jäkligt   Ja, det står väl inte på förrän även Elvira ber mig hålla tyst... (Min farmor hade åtminstone vett att aldrig någonsin upplåta sin stämma. Hon försökte inte sjunga en enda gång.)

Elvira har mycket bestämda åsikter, speciellt om mat. Idag matade jag henne med blåbär. Hon tuggade sönder bären och spottade ut skalet med eftertryckt. Då kokade jag kräm, silade bort skalen och la i en klick glass. Men icke, det blev bara ett par små skedar sedan hade hon fått nog.   Böcker gillar hon skarpt fast hon läser inte så mycket... Det bästa med böcker är tydligen att det går att plocka ner dem från bokhyllan. Hos mig finns en tre meter lång bokhylla där nedersta hyllan är placerad prexis lagom högt upp för att hon ska nå upp utan att stå på tå. Varje gång hon kommer hit ska alla böcker ner på govet.

Hon blir ingen "dockmamma" det har jag redan konstaterat. Hårda pryla ska det vara, klossar, lego och bilar  och nu kan hon brumma som en bil åxå...