Det är svårt att säga vilket minne som är det första av min farmor. Men jag har många tidiga minnen. Jag minns hur det kändes att sitta i hennes knä och luta sig mot hennes mjuka stora tuttar, hon var så mycket mjukare än min mamma. Mamma var liten, smal och hade små tuttar och hennes ben nådde inte riktigt ner till golvet. Det blev liksom så att jag alltid kanade ner då jag satt i henns knä, mycket irriterande. Men i farmors knä satt jag stadigt för hon var mer stabil. Farmor hade stora händer, dubbelt så stora som mammas... Det berodde förstås till en del på generna men också på att farmor alltid fått äta sig mätt och att hon växt upp på en bondgård där det hörde till att barnen fick hjälpa till även med tunga sysslor. Mamma svalt då hon växte upp i Finlanad på 30-talet. Men det är en annan historia.

Farmor luktade alltid så gott av lavendel, Idominsalva och Barnängens barntvål. Mamma luktade också gott. Fast hon doftade av parfym, puder och LUX-tvålar. Två kvinnor, två skilda världar...

Starkaste minnet av min farmor från då jag var riktigt liten är ändå de gånger då jag fick hjälpa henne att skruva upp klockan. Det var högtidsstunder det och jag förstod att just den klockan hade stor betydelse.

Med sitt högludda tickande mätte den tiden och med sitt ganska melodilösa, bang bang, slog den varje hel och halv timme. Klockan kom från "farfars". Det var alltså min farfars far som köpt klockan någon gång strax före förra sekelskiftet.

Nu sitter klockan på väggen i mitt kök och mäter tiden lika taktfast som alltid. Slagverket fungerar också, om än inte lika kraftfullt, och varje gång Elvira är här får hon vara med då jag skruvar upp den. Varje gång den slår vänder hon sig mot klockan och pekar. Måhända kommer Elviras första minne av farmor att vara just uppskruvningen av farmors, farfars, fars klocka?