Jo, nu har jag investerat i riktiga kaffekoppar, fast små, med blå rosor på. Tänkte att Elvira skulle få träna på att inte ha sönder porslin.

Handlade på loppis, fem kronor styck kostade kopparna och det var minsan väl investerade slantar.

Redan efter fem minuter tyckte jag att investeringen var en god placering. Elvira fick stora ögon då hon fick se att jag städat lekstugan och gjort iordning hyllor där det stod riktiga koppar med fat. Genast satte hon igång med att duka det lilla bordet. Hon öste och hällde och bjöd både mig och sin pappa att smaka, men mest matade hon dockorna förstås och själv tog hon också en låtsasslurk ur någon kopp då och då. Efter en stund upptäckte hon att farmor även ställt in en vagga åt dockorna och att dockorna fått en "riktig" nappflaska. Ja en sån där ni vet som det ser ut som om innehållet rinner ur om man håller den upp och ner, fast det inte blir något spill alls.

Nappflaskan uppskattades nästan lika mycket som porslinskopparna. Efter ett långt tag tröttnade hennes far och jag på att bli matade i lekstugan så vi drog oss undan. Vi hörde hur hon pysslade där inne med sina koppar och hur hon småpratade med dockorna på sitt sätt. Men vi hörde också ett krasch. Jodå, två fat hade gått sönder. Så nu vet hon att porslinsfat de går sönder om man tappar dem... och det var ju det som var syftet med hela investeringen ;)

Ja, nu är det inte bara full fart framåt på plant underlag. Nej, nu bär det iväg uppåt. Här om dagen bar det av upp i farmors skafferi, upp på stolarna, på bordet och i trappen. Klättra är tydligen det roligaste som finns just nu. Men det tycker inte farmor... Tänk hur det är. Först håller vi på som tosingar och lär ungarna krypa, gå och springa. Vi lär dem prata, sjunga och stoja. Men sedan tar det upp emot 15 år innan man får dem att sitta still och vara tysta.