Då jag var liten kom min farmor ofta med raggsockor som hon stickat åt mig. Raggsockor i äkta fårull, tvåändsstickade förstås. De passade alltid perfekt. Med jämna mellanrum fick jag ställa mig på ett papper och så ritade hon av min fot så att hon skulle veta hur stora fötter jag hade. Att sticka strumpor det är "farmorgöra", det har jag liksom fått inprogrammerat i mina gener. Sagt och gjort, förra veckan vaknade den där strumstickarinstinkten och jag satte igång. Men bara med en ända och med akrylgarn (köpte akrylgarn bara för att fägen var så läcker)  Fyra gånger fick jag repa upp och börja om, ja vad tusan, jag har ju inte stickat några strumpor på minst 25 år, och att få till två strumpor som är lika stora, det har jag aldrig lyckats med. Till sist blev de ganska så lika stora och de passade hyfsat bra. Nu funderar jag på om jag ska lägga mig i hårdträning och verkligen lära mig göra riktigt fina strumpor eller hur jag ska göra. Det finns ju strumpor att köpa och dessutom har Elvira en gammelmormor som är ett riktigt proffs på snygga raggsockor. Jag tror inte jag kommer att gå in för det här göromålet men någon 100 procentig iver:) Faktiskt...