I dag var det perfekt väder för att bygga snögubbar. Tänk att man blir som barn på nytt så fort det är tö ute:) Så länge jag kan minnas har jag byggt snögubbar varje vinter. Det är en vana som jag inte fått från min farmor. Nej, hon gillade inte alls att vara ute och bli blöt och kall. Men mamma, hon var en  hejare på att bygga både snögubbar och snökojor. Kojor var hennes specialitet. Då jag var mellan två och tre år gammal byggde hon ett lite hus till mig av en stor kartong. Hon fixade till kartongen så den fick både dörr och fönster och så målade hon den med vattenfärg och så satt jag där inne på en liten pall och tyckte det var jättemysikgt. Tänk det minns jag faktiskt fast jag var så liten.

Då Elivar var ca åtta månader gjorde jag en koja åt henne med en filt över bordet men då tyckte hon bara att det var läskigt att krypa in där... Därför köpte jag ett prinsesstält åt henne och där gillar hon att vara. Som tur är får även Elsa plats där inne:)